31.3.11

Kylskåpskärlek

Tack sötaste kidsen! Endast tre saker fina nog att få pryda mitt kylskåp just nu. Mina fina systerbarn och min goa son hade alla ritat/skrivit/pysslat till mig på min födelsedag i lördags. Jag älskar barnteckningar! De ritar från minnen och upplevelser och inte hur det ser ut. Emmie, kom hit och pyssla med moster en dag!..?

24.3.11

Tankepåverkan..


Varit lite mycket och tankarna har varit på många ställen. Efter kvällsmaten tog jag fram en matlåda för att göra en lagom lunchlåda till jobbet. Bara det att jag har semester imorgon! Behöver alltså ingen lunchlåda, var av min son på 4 1/2 år säger:
"-Men, mamma tänk med hjärnan." Ja, svårare än så behöver det inte vara.
Senare efter maten lovade jag plutte att spela yatzy. Perfekt spel för hans ålder, räkna ihop alla prickarna och turen får avgöra.. bara det att han blir så himla besviken när det inte går bra. Han kämpade för att hålla tillbaka tårarna och var inte alls trött eller ledsen. Det frampressade leendet avslöjades av stora puppy eyes.
Mitt försök till att få han att tänka positivt resulterade i ett liten utbrott med ett "jag vet, jag försöker ju". Första omgången vanns av mummy in the house, andra började lite bättre för min kille.
Okej, kanske inte brukar spara på 2:or i fyrtal i vanliga fall. Men vi behöver alla lite medvind ibland.

Love

16.3.11

Inspirationen på topp!

Min dag började med ett morgonmöte. Inte ett sådant tråkigt möte, utan ett möte fullt av kära återseenden med tjejerna på Kraftkällan Evenemang och toppade känslor, som dessutom fylldes med härliga nya jobbuppdrag och massor inspiration. Dessutom var miljön helt fantastisk, tror det påverkar oss mer än vi anar..

Ett sådant möte får mig helt hög på skaparlust och jag vill börja jobba direkt!

Många kreativa uppdrag kan dö ut p.g.a bristande kommunikation, felande personkemi eller oförståelse för kreativitetens process. Har haft kunder som jag tvingats tacka nej till för att någon av dessa tre bitarna felar. Men när alla tre klickar, som idag...

..då är jag kär i mitt jobb! :)

Vi har samarbetat en del tidigare och inget jobb är det andra likt. Ständiga utmaningar som lockar alla mina skapargener :)

Kolla in Krafkällans hemsida.
Vilka underbara energikällor de är, som levererar allt med kvalité och proffsighet.

14.3.11

Mapping


Min Mapping börjar ta form.

Jag har valt ut platser som jag har kännt mig hemma på. Den ska få pryda en av väggarna i mitt kontor/atelje.
Originalet är i bra kvalité och jag funderar på att printa den riktigt stor.. ca 1-1,5 m lång eller åt fondväggshållet.. hm..

Vad tycker ni?

Behöver påminnas

Jag är som tidigare nämnt ingen smyckeälskare, men däremot ord och textälskare. Av någon anledning ska jag alltid använda mig av ordspråk/citat, som jag aldrig får till. Ni kan fråga mina närmsta.. så varför envisas jag då? För någon kväll sedan ploppade "jag får taggad tand" ur mig. Skulle givetvis vara blodad. Är ett stort fan av uppmuntrande citat och bläddrar gärna i förväg i agendan för att läsa nästa veckas citat. Det mest pinsamma jag har sagt är "Jag är hungrig som ett negerbarn", och detta säger jag till en mörkhyad vän. Tur hon är en vän, som vet att jag menar verkligen inget illa. Råkar bara vara sämst på att uttrycka mig ibland.
Detta armband från Diddi ska få påminna mig om att jag gör mina val.
LIFE IS WHAT YOU MAKE OF IT

13.3.11

Livet på en vägg

Kanske i stil med denna ovan från sweet HouseDoctor?
o o o
Skissar på en mapping affisch med mina städer.. räknas Färlöv? ;)
Vill ju ha med alla platser som betytt något för mig.
Säga vad man vill men lilla byn jag bara ville fly i tonåren har satt sina spår. :)
Tycker ett verk likt detta blir jättespännande om det är personligt, jag har lätt formats genom platser jag bott på, rest till.
Dessutom, jag Älskar typografi.
Ni får se när den är klar..
och se om ni får ihop mitt liv so far.

12.3.11

Kreativt kaos

Idag står det 2 tjejers visitkort på schemat.. Jag tycks inte kunna splittra mina idéer. Härligt med många idéer, men om jag inte kan sortera dem blir det bara kaos. Man kan tycka det är världens lättaste, men.. stående/liggande, svartvitt/färg, klassiskt format eller udda, vilken info, bild, stilrent, trend... oh my.. Mappsystem i min hjärna tack!
Tips till andra pappersnördar!Ta och spana in Allt i Hemmets senaste tidning. Snacka om make over!! Pappret i vacker matthet med påkostad glans på vissa detaljer. Och typsnitten.. Det var ett sant nya att bläddra i den!

11.3.11

Fulminer och bröllop = sant!


Ovan, inbjudningskortet till vårt bröllop 2006, fram och baksida.

..vem skulle kunna ana? 25 och 33år, klart det måste firas.
Det är nu 5år sedan vi skickade ut denna grimaserande inbjudan till närmsta släkten. Hur skulle de kunna ana att de var inbjudna till bröllop?
Nervöst var det.. inte mycket följde traditionella bröllop. Vi planerade allt i smyg med min bror och hans numera fru. Även min faster och hennes man fick veta eftersom de hjälpte oss med både lokal, hår och råd.
11 mars 2006, vår dag! Jag var gravid i 4:e månaden, så vi kan säga att det var en dag för oss tre.. :) Tilda stöttade mig i väntan på släkten, hjälpte mig med make-up, dukning och nervöst fnissande.. love! Var ganska lugn tills han som vigde oss kom och frågade efter min blivande man.. jag satt i frisörstolen och hade inte sett till honom på ett tag.
Vi fann dock honom, tillsammans med min bror, njuta av Hälsa & Helhets SPA-avdelning. Vi tjejer fixade det sista och de satt lugnt i bubbelpoolen.. :)
Vi hade strött ut rosenblad i glasgången och tänt massor ljus.. sedan i Yoga-salen hade vi byggt upp vår egna lilla "entré". Med hjälp av step-brädor, lakan och rosblad.. och fler ljus.
Min faster fick samla alla nere i receptionen och skylla på att jag inte var riktigt klar. Farmor ville givetvis upp och hjäpa till, men "nej, Vera vill fixa allt själv!"
Så stod vi där och väntade på gästerna. Det brukar ju vara tvärtom. Knäna var svaga och väntan kändes lång.. Framför oss var spegelväggen som var täckt av tunnt tyg, så vi kunde lätt se när de första gästerna kom bakom oss. Detta ingick väl inte riktigt i min planerering.
Alla blev så överraskade och kärleken de visade blev helt enkelt för mycket för att hålla mina tårar tillbaka, speciellt tillsammans med Klaras underbara sång för oss..
Min mamma grät som om det var begravning ;) och svärmor vände i dörren av chock.. och min mans morfar.. en fin man som inte längre finns med oss, hans tårar gick rakt in i hjärtat på mig. Bara det ögonblicket är ett minne för livet.
Alla samlade sig och vigseln satte igång. Mikael Anefur som vigde oss gjorde klart i att inte mycket var som vanligt, men ni känner ju alla Kristian och Vera. Vi hade länge diskuterat hur vi skulle göra med ringar. Jag ville inte ha någon ring, är ingen smycketjej. Varför köpa en ring och lägga i smyckeskrinet. Varför måste jag visa att jag är gift med en ring. Det är ju bara jag och min man som behöver veta var vår kärlek står.
Det hela utvecklades till att ändå ha någon form av symbol för vår kärlek under vigseln. Det resulterade i en naturligt sliten hjärtformad sten från Hälsa Helhet och en rå, osliten sten från vår tomt där vårt hus skulle byggas. En sten för allt som varit och en att slipa på för vår framtid.
Kvällen bjöd på lite god mat, skratt och bad för de som ville.. Vi hade dukat med tulpaner och små ljuslyktor i alla vårens färger. Som placeringskort fick alla gäster en cd med våra utvalda låtar. En underbar, lugn kväll i en mysig och skön miljö. Denna dagen kommer vi alltid ha med oss. Denna dag som vi helt och hållet planerade och fick som vi ville.
Dagen efter pratade jag med min mamma som kände att hon hade drömt allt.. men så såg hon sin cd.. dagen var sann!
Idag ligger våra stenar fint intill vårt bröllopsfoto. Jag älskar symboliken de står för och är så nöjd med vår dag. Idag ska vi fira den med vår son.
♥ ♥ ♥

10.3.11

Ny hemsida!

Nu är Ica Maxi Kristianstads nya hemsida publiserad!!
Har jobbat tillsammans med ICA och Micke Sandin på den ett tag nu...
..så äntligen! Check it out!!

Klicka på bilden!

8.3.11

Aussie memories..

Bilden ovan är från Nimbins museum. Saker över, överallt.. inträde.. betala vad du vill och kan.

Nu är det 10 år sedan jag pluggade Down Under..

...och jag tillåter mig bli lite nostalgisk över alla lovely memories. Känner mig även grymmt vuxen när jag tänker tillbaka, för det är inte mycket jag hade gjort på samma sätt idag.

Det är tio år sedan jag satt i bussen från Brisbane på väg till Lismore. Att jag inte hade ett boende, visste vem jag skulle kontakta eller något telefonnummer.. det oroade mig inte det minsta. Inte heller hade tanken slagit mig att när min buss väl var framme skulle klockan vara mer natt än morgon..

En annan kvinna som steg av bussen frågade mig om hon skulle beställa en taxi till mig också.. lät bra, så fick det bli. Fick en sweet gubbe till chaffis som bara skrattade när jag svarade honom att jag skulle till universitetet. Vet du vad klockan är lilla tjejen?..

Men han gav mig första intrycket av lokalbefolkningens vänlighet. Han letade reda på ett nummer, ringde och till slut var jag där, på SCU´s The International Office tillsammans med yrvaken personal.

Hade turen att de även hade ett rum ledigt till mig i ett radhus precis utanför campus. Jag fick rutinerad student till min räddning. Han tog mig till mitt nya hem. Jag var den första på plats av de nya studenterna, i källaren bodde en japan, men han var inte på plats för terminens start än.

Den erfarne studenten gav även mig en inköpslista och tog mig till en stormarknad. Listan visade sig vara aningen olik mina planerade inköp, riskokare.. Aldrig använt tidigare.. kanske mer för killen i källaren :)

Grannar och inneboende började dyka upp.. världen skulle visa sig vara mycket liten. Mitt hem delades nu av mig, två svenskar och en japan, som vi nog tyckte lite synd om ibland. Jag var yngst.

Radhuslängan blev lite av "the Swedes place". Den låg över vägen från stora campuset och på andra sidan vår länga låg en park. Park.. ja inte i den bemärkelsen som tivoliparken, denna park var skog.. och skog i Australien. Det räcker väl med att jag säger att något av det första vi fick göra i skolan var att gå en liten kurs i hur vi skulle hantera situationer med olika djur m.m. Sedan att jag inte följde alla dessa regler i alla lägen är en helt annan sak.. vem står still när man är rädd?? Förlåt om jag skrämde dig "lilla" orm den dagen för 10 år sedan.

Jag kom till ro med mina mates allt eftersom, eftersom jag var ensam svensk i konstklassen var det ganska skönt att ha lite svenskar hemma. Vi såg verkligen efter varandra. Minns speciellt den gången jag och älskade Judde stannade över i skolan för att framkalla foton i mörkerrummet (på denna tiden fotade vi och scannade in bilderna ;)), efter några timmar flög dörren upp och ljus flödade in, det var Fredrik och Alex som var oroliga var vi hade tagit vägen.. ooops.. inte många leende i rummet då.

Jag levde verkligen för dagen och när jag tänker tillbaka tycker jag synd om mina föräldrar. Jag fick inte inlogg till skolans datorer förrän efter ett par dagar.. och inte tänkte jag på att jag kanske borde ringa hem och säga att jag var framme välbehållen. När jag väl loggade in och såg mina mail tyckte jag mamma var nojig..

..men nej. Nu fattar jag inte hur jag kunde göra så mot henne..

Hela tiden i Aussie var riktigt nyttig, även om jag bara stannade ett halvår istället för 3 1/2 år. Anledningarna till att jag åkte hem var många.. jag skulle få min goa lillebror Noah, studierna var dyra och innehöll inte lika mkt grafisk design som jag önskat, det blev lite för flummigt -ja. t.o.m. för mig ;)

Lismore ligger alldeles intill Nimbin.. googla Nimbin så förstår ni (finns även på FB). En klasskompis anklagade mig för att vara en utomjording som skulle snoka.. detta var samma veva som terrorattacken i N.Y. Då var jag på drawing camp med min klass. Stämningen var sjuk. Amerikanare grät över oron för vad som hände hemma, australienare blev livrädda att de skulle in i krig. Och jag, anklagad av en stenad aussiebrud att vara en alien.. Snacka om hemlängtan!

Men mina härligaste minnen är nog från radhuslängan och Byron Bay. Så fort vi hade studydays lockade Byron med sin strand, Lala land, hippies och livsnjutning..

Skulle vilja ta med min familj hit någongång. Tänk att jag var här så länge utan att surfa..
En anledning att åka dit :) För ska man surfa måste man ju åka till Australien ;)

Vilket flummigt inlägg det blev, lite för sent och mest för mig.. och mina mates! ;)

6.3.11

Ojande med kaffetermos.. Javisst!

Idag kom den dagen vi väntat på.
Ja, även jag har väntat på denna dagen med spänning.
Trots att mina egna år av fotboll mest var för att ställa upp för storasyrran och hennes kompisar, för att "fylla upp en plats i laget", som pappa sa.
Fotboll.. en boll på gräsplan, sikta, sparka och undvika att få näsblod.. Ungefär så var det för mig. Pappa föreslog att jag skulle börja träna och snäll och trogen som jag är..
Cyklade till varje träning, men insåg ganska snabbt att detta inte var min grej, då intresset var högre för mönstret gräset var klippt i än själva bollen. ;)

Ändå har jag föreställt mig hur denna dagen ska vara. Jag står vid sidan och hejar stolt på min lilla Josef, som säkert (och med all rätt) skäms lite grann.. Bollrädd som jag är kommer jag oja så fort bollen närmar sig min plutt..
Istället var jag på jobbet. Josef fick ha sin allra första fotbollsträning utan mig..

Efter jobbet berättade min Josef ivrigt om träningen och high fives. Jag hörde min man tillägga, "bollen är inte farlig, det kan svida lite, men det går fort över.."
Pappa och son.
Det är deras grej.. och så måste det få vara.
Jag skulle aldrig klara hålla i de där peppande samtalen, då hade han blivit en av killarna på sidan. Han som tittar på och drömmer sig bort.. Han som spelar i fantasin, men mest bara finns.
Och det är inte min son.
Undrar om det inte ploppade ut en liten boll också på BB.

Jag får helt enkelt nöja mig med att vara en av mammorna vid sidan. Hon som hjälper föreningen sälja kaffe och ojar sig lite de gånger hon vågar snegla in på planen.
Ojande och kaffetermos - Javisst!

3.3.11

Me like!

Renée Voltaire har ett socker gjort på kokos, men det ska tydligen inte ta smak av kokos utan snarare kola. Ett mycket nyttigare alternativ till det vanliga sockret, men inga konstigheter.
Kommer snart in på Maxi i Kristianstad.. Me like!

Litet sidostick.. fick ett mycket uppiggande samtal nyss.. Denna våren ser jag verkligen framemot!! Lite nya uppdrag verkar vara på G, alltid kul. Happy!!