Fulminer och bröllop = sant!

Ovan, inbjudningskortet till vårt bröllop 2006, fram och baksida.

..vem skulle kunna ana? 25 och 33år, klart det måste firas.

Det är nu 5år sedan vi skickade ut denna grimaserande inbjudan till närmsta släkten. Hur skulle de kunna ana att de var inbjudna till bröllop?
Nervöst var det.. inte mycket följde traditionella bröllop. Vi planerade allt i smyg med min bror och hans numera fru. Även min faster och hennes man fick veta eftersom de hjälpte oss med både lokal, hår och råd.

11 mars 2006, vår dag! Jag var gravid i 4:e månaden, så vi kan säga att det var en dag för oss tre.. :) Tilda stöttade mig i väntan på släkten, hjälpte mig med make-up, dukning och nervöst fnissande.. love! Var ganska lugn tills han som vigde oss kom och frågade efter min blivande man.. jag satt i frisörstolen och hade inte sett till honom på ett tag.

Vi fann dock honom, tillsammans med min bror, njuta av Hälsa & Helhets SPA-avdelning. Vi tjejer fixade det sista och de satt lugnt i bubbelpoolen.. :)

Vi hade strött ut rosenblad i glasgången och tänt massor ljus.. sedan i Yoga-salen hade vi byggt upp vår egna lilla "entré". Med hjälp av step-brädor, lakan och rosblad.. och fler ljus.

Min faster fick samla alla nere i receptionen och skylla på att jag inte var riktigt klar. Farmor ville givetvis upp och hjäpa till, men "nej, Vera vill fixa allt själv!"

Så stod vi där och väntade på gästerna. Det brukar ju vara tvärtom. Knäna var svaga och väntan kändes lång.. Framför oss var spegelväggen som var täckt av tunnt tyg, så vi kunde lätt se när de första gästerna kom bakom oss. Detta ingick väl inte riktigt i min planerering.

Alla blev så överraskade och kärleken de visade blev helt enkelt för mycket för att hålla mina tårar tillbaka, speciellt tillsammans med Klaras underbara sång för oss..

Min mamma grät som om det var begravning ;) och svärmor vände i dörren av chock.. och min mans morfar.. en fin man som inte längre finns med oss, hans tårar gick rakt in i hjärtat på mig. Bara det ögonblicket är ett minne för livet.

Alla samlade sig och vigseln satte igång. Mikael Anefur som vigde oss gjorde klart i att inte mycket var som vanligt, men ni känner ju alla Kristian och Vera. Vi hade länge diskuterat hur vi skulle göra med ringar. Jag ville inte ha någon ring, är ingen smycketjej. Varför köpa en ring och lägga i smyckeskrinet. Varför måste jag visa att jag är gift med en ring. Det är ju bara jag och min man som behöver veta var vår kärlek står.

Det hela utvecklades till att ändå ha någon form av symbol för vår kärlek under vigseln. Det resulterade i en naturligt sliten hjärtformad sten från Hälsa Helhet och en rå, osliten sten från vår tomt där vårt hus skulle byggas. En sten för allt som varit och en att slipa på för vår framtid.

Kvällen bjöd på lite god mat, skratt och bad för de som ville.. Vi hade dukat med tulpaner och små ljuslyktor i alla vårens färger. Som placeringskort fick alla gäster en cd med våra utvalda låtar. En underbar, lugn kväll i en mysig och skön miljö. Denna dagen kommer vi alltid ha med oss. Denna dag som vi helt och hållet planerade och fick som vi ville.

Dagen efter pratade jag med min mamma som kände att hon hade drömt allt.. men så såg hon sin cd.. dagen var sann!

Idag ligger våra stenar fint intill vårt bröllopsfoto. Jag älskar symboliken de står för och är så nöjd med vår dag. Idag ska vi fira den med vår son.

♥ ♥ ♥