Han lät oss vänta.. jag gick över 16 dagar innan vår älskling ville komma ut. Den 22 februari 2012 kom han ut till oss.
Allt gick jättebra. Jag fick uppleva en "skön" förlossning, så som alla bör få uppleva den. Vi fick en underbar, frisk kille och kärleken är total. Han har tur lillkillen. Han har nämligen världens bästa storebror, en mycket stolt och kärleksfull storebror.
Stor är verkligen rätta ordet. Med en ny liten familjemedlem känns han som tidigare var lillkillen, numera 5 1/2 år, jättestor. Att det sedan dimper ner papper ang. skolstart i lådan gör ju inte honom mindre precis. Häftigt hur fort man vänjer sig. Vänjer sig vid att vara fyra istället för tre. Lika häftigt är hur fort man glömmer. Glömmer hur det var att vara tre, känns så komplett nu. Som om det varit vi fyra alltid.
Han är lik sin storebror. Riktigt lik honom som bebis. Han är för det mesta väldigt glad och charmar oss med alla sina miner och sitt underbara leende. Alla känslor han redan kan visa med sina ögon. Att se all kärlek i storebrors ögon får mitt hjärta att svämma över. Det märks att han låg kvar lite längre i magen. Känns faktiskt någon vecka äldre.
Nu njuter vi. Njuter av att mysa tillsammans. Jag njuter av att bli rörlig igen, som att orka ta långpromenader och dammsuga utan att ryggen värker. Njuter av att skapa tillsammans, fina fotavtryck är nu gjorda. Njuter av att vara i nuet.
Så ni får ursäkta om jag inte kollar mailen varje dag eller svarar i mobilen på direkten. För just nu vill jag bara vara med min älskade familj i vår lilla bebisbubbla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar